Elisabet Dillner

Elisabet Dillner
Född28 augusti 22 1895[1]
Solna församling[1], Sverige
Död3 augusti 1971[1] (75 år)
Uppsala domkyrkoförsamling[1], Sverige
MedborgarskapSverige
SysselsättningMedicinhistoriker
Utmärkelser
Florence Nightingale-medaljen (1949)[2]
Redigera Wikidata

Elisabet Dillner, född 1895, död 1971, var en svensk sjuksköterska, skolledare och medicinhistorisk författare.

Hon tog examen vid Röda Korsets sjuksköterskeskola i Stockholm. Först arbetade hon som instruktionssköterska, men hade tjänsten som rektor för Uppsala sjuksköterskehems sjuksköterskeskola 1935–1955. Hon var även kyrkofullmäktig, landstingsledamot och styrelseledamot i Svensk sjuksköterskeförening.

Elisabet Dillner intresserade sig tidigt för medicinhistoria och har skrivit Sjuksköterskeutvecklingen inom Svenska Röda korset åren 1866–1934 (1934) och Åtta decennier (1948). Hon utsågs 1961 till medicine hedersdoktor vid Uppsala universitet.

Hon tillhörde släkten Dillner i Jämtland och var dotter till översten Bror Herman Dillner (1856-1928) och Anna Wilhelmina Elisabet Odelberg (1861-1921). Hennes farfars farbror var Johan Dillner.


Källor

  • Österberg, Carin et al., Svenska kvinnor: föregångare, nyskapare. Lund: Signum 1990. (ISBN 91-87896-03-6)
  • Sv Släktkalender 1938.

Noter

  1. ^ [a b c d] Sveriges dödbok 1860–2017, sjunde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2018, omnämnd som: Dillner, Nanny Elisabet, läst: 21 augusti 2021.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, library.icrc.org.[källa från Wikidata]

Vidare läsning

Auktoritetsdata
VIAF: 135149294333380521976BIBSYS: 3064009SKBL: NannyElisabetDillner